Inlägg publicerade under kategorin Känslor
Asså är du dum på riktigt?
Det är så sjukt att göra så .. Tänker du ens på vad du skriver? Fattar du ens hur det sårar?
Hur det känns för mig?
Är du medveten om att du totalkrossar en människas känslor och får en tjej att må så fruktansvärt dåligt? Förstår du hur hårt dina ord slår en?
Vet du att jag faktiskt blivit nätmobbad av just detta och nu när det äntligen tar slut får jag massa sådana här kommentarer på min blogg hela tiden.
Förstår du hur ont det gör?
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Lite rörigt men tack för alla fina kommentarer här på bloggen och mess på kik och mina vänner som stöttat mig, älskar er, ni är så bäst!
Huvudet gör fortfarande ont & jag orkar nt göra någonting.
Bara jag anstränger mig lite börjar det pipa i öronen & jag blir helt yr.
vill nt, vill nt, vill nt, vill nt, vill nt, vill nt, vill nt mer !
nu har jag mått såhär i över 1 vecka .. men ändå är jag nt sjuk ? typ ..
Mamma & pappa tycker jag är tramsig & överdriver.
"Du har ju ingen feber Julia" "ja, jag vet nt vad vi ska göra med dig"
nt för jag vet det heller. Jag mår faktsikt aldrig bra. Har nt gjort det på år nu.
alltid ont i ryggen, nacken, vänstra knät, ont i hälarna, inflamation i hälsenorna, alltid halsbränna, nästan alltid huvudvärk, tappar all min energi ofta & orkar nt göra någonting, trött .. sen har jag mkt andra problem.
ofta den som folk kränker, trampar på & är elaka mot fast jag vart snälla mot dem och aldrig gjort dem någonting.
alla problem hamnar alltid på mig, jag ska tackla allt det svåra medans andra kränker mig när jag redan har tillräckligt jobbigt.
Varför kan jag nt bara få ett normalt liv? må så bra som alla andra?
varför skulle just jag få allt på mig? Kan ingen annan ta lite? Jag orkar nt ha all smärta på mina skuldror. Jag vill nt mer, orkar nt mer ..
när vi kollade på melodifestivalen såg jag mammas sms.
Morfar mådde riktigt dåligt, var kall & var marmorerad högt över knäna, alltså blå från från fötterna över knäna.
vid 23:40 fick vi beskedet, han var borta.
Sjuk i 12 år, lidande i 12 år.
Nu fick du entligen frid. Du kmr få det bra nu morfar.
en bit av mig kmr följa med dig, jag hade gärna följt med dig nu men det får räcka med att du alltid kmr finnas i mina tankar.
Som bevis kmr du få med dig en teckning jag gjorde till dig för många år sedan ner i kistan, hos dig.
Vi ses, tills dess kmr jag alltid tänka på dig.
älskar dig morfar!